Istermyrliden

Istermyrliden – Byn har en bonde 1882. Jon Johansson från Holmsvattnet fick
frihetsbrev för nybygget 1779 efter att en syn hållits 9/7 1778. Tomt och åker
utsynades vid Istermyrliden, och ängsmark fanns bl.a. vid Istermyrmoran
och Istermyrraningen.

Namnet är sekundärt till ett naturnamn, vars huvudled är lidd f. ‘sluttning
i skog’. Byn ligger i en sluttning av Raningsberget. Bestämningsleden är
namnet Istermyran, vars huvudled är myr. Bestämningsled i detta namn är
sannolikt dialektens ister n. ‘blånor’ (Larsson 1929:101, Lindgren 1940 S.
161) som användes om blånor av lin och hampa. Man har dock inte odlat lin
eller hampa på myren som ligger långt från de medeltida byarna. Sannolikt
har men inte heller rötat lin eller hampa här eftersom det som regel gjordes i
en vattensamling i byns omedelbara närhet. I stället kan man ha liknat växt-
ligheten vid blånor. Möjligen har den varit gråaktig.

Ett ord som däremot inte kan komma i fråga är ister ‘jolster’ (Salix pen-
tandra). Ordet ister i denna betydelse är nämligen inte belagt i Norrbotten
och Västerbotten, utan finns i Dalarna, i norra Bohuslän, Dalsland, Värm-
land, Frostviken i norra Jämtland samt i södra delen av Nordland och i
Nord-Trøndelag i Norge (Fries 1957:142, 193 ff.).

Myrarna Stor-Istermyran och Lill-Istermyran ligger på byn Ljusvattnets
område. I Norrlångträsk i Byske socken finns namnet Isteränget som är
namnet på en ängsmyr (OAU).

Alternativt byanamn: Byn har även kallats Liden (Öhman 1946:27).