Kärror & slädar

Om kärror och slädar:

När vägarna blev lite bättre på 1800-talet började bönderna att använda häst och kärra. Den kärra man började använda var en schäs. Schäsen var en enklare modell med längsgående fjädrar och stora hjul. Den hade två säten fram och två säten bak. Man åkte inte bra i detta fordon. Under senare delen av 1800-talet kom Jakobjaksakärran som hade längsgående fjädrar, ett säte samt en liten låda bak för bagage.
I början av 1900-talet kom den fabrikstillverkade jiggen som hade två hjul. Det var en flott kärra med tvärgående fjädrar och ett säte vilket var flyttbart för att få jämvikt. Jiggen ansågs som ett fint åk.
På Skellefteå museum ska det enligt Ragnar Eriksson finnas en kärra med träfjädrar och speciella hjul.

Under vintern åkte man främst i en rissla som hade kuskbock bak på släden. Inne i släden rymdes 2-3 personer. Kibbiken (på dialekt ”kebbik”) var en mindre och lättare släde med plats för två personer. Kusken satt på ett smalt säte baktill.

Jakobjaksakärra från Norrlångträsk. Bilden upptill är tagen av E. och C. Häggquist för Nordiska museets räkning. Bilden finns med i Bertil Lindqvists bok om Norrlångträsk. Enligt traditionen tillverkades kärran av en person som hette Jakob Jakobsson. Det har dock inte gått att få denne person identifierad. Om läsekretsen har fler uppgifter om Jakobjaksakärroma vore vi på redaktionen tacksamma att få ta del av dessa uppgifter. Likaså om det finns uppgifter om vem som tillverkade dessa kärror och om det finns fler uppgifter om skillnaderna gentemot schäsen och jiggen än vad som framkommit ovan.

Reprofoto Skellefteå museum.