Kyrkogårdsvandring – en intressant gravvård


Den gångna sommaren var jag med om en intressant kyrkogårdsvandring vid Landskyrkan. Vi deltagare fick oss berättade en massa intressanta fakta om kyrkan och kyrkogårdens historia, samt berättelser om de gamla skelleftebor, vars stoft vilar under gravvårdarna.

Dock saknade jag berättelsen bakom en av de intressantaste gravarna innanför de gamla bogårdsmurarna, nämligen den om Handlanden Per Bergström.

Per Bergström föddes 1823 i Bergsbyn. Han var son till bonden och skepparen Anders Bergström. Genom ett arv kunde han så småningom starta en affär i en liten gård norr om det vi känner som Öhmans hörna. Han byggde efter ett tag en stor fastighet vid torget, det som nu är stadsparken. Där, i den magnifika övervåningen skulle hans gravöl firas, sa han. Pengar saknade han inte. Föga anade han den tarvliga begravning han skulle få.

Han blev känd som ”Pelle Hej” eftersom han stod på sin butikstrappa och hälsade de förbipasserande med ett ”Hej”, förmodligen för att locka in folk att köpa.

Han var mycket hård som affärsman och samlade på sig en förmögenhet, som han vid ett tillfälle under svagåren 1867-1869 lät lasta i skrinda och skjutsa till Bergsbyn. Han kände sig hotad av de svältande bönderna som hotade att storma staden.

Hans rikedom växte och förmögenheten uppskattades i dåvarande penningvärde till mer än fyrahundratusen kronor, i dagens penningvärde ungefär trettio miljoner.

Pengarna investerade han i sågverk längst Norra Norrlands kustland, från Båtvik till Kalix. Men de ångdrivna sågverkens epok tog slut och han blev ruinerad.

Redan under sin framgångsrika tid hade han investerat i en murad grav med en gjutjärnshäll över belägen väster om kyrkan alldeles intill bogårdsmuren med följande inskription:

H.H.
P. Bergström
Handlande i Skellefteå
Född 25 maj 1823. Död __ __
När lifvet skall upphöra
Gif mig en sömn så söt
Låt Dina englar föra
Min själ uti ditt sköt
Där Du till doms vill komma
Då Herre milderlig
Mig då med alla fromma
Bli Dina englar lik

Lägg märke till att dödsåret aldrig blev ifyllt. Det fanns inte pengar för det i dödsboet.
Den som vill fördjupa sig ytterligare i denna och liknande historier om gamla skelleftebor hänvisas till boken Gamla Stadsbor, ett bidrag till Skellefteå stads personhistoria ur vilken uppgifterna i denna artikel har hämtats.

Artikelförfattaren kan skryta med att en regnig dag i slutet av september innevarande år, med hjälp av en piassavakvast idogt borstat bort mossan på gjutjärnshällen och därmed gjort texten läsbar.

Text och foto:
Hans Åkerlund