NY OAS NÄRA JÄRNVÄGSSTATIONEN

av Thore Sjögren

Kommunen tar upp den gamla SJ traditionen och anlägger en park vid stationshusen. Kommunen äger inte den mark där den tidigare järnvägsparken låg, men har en yta snett emot, där är man i full gång med anläggningen som skall fullföljas till våren.

Något år efter att stationshuset och godsmagasinet byggts 1911-1912 anlade SJ en vackerpark mellan dessa två byggnader till resenärernas fromma. Många resenärer tillbringade här sin tid i väntan på tåget. Parken blev en prydnad i stadsbilden och nyttjades också av stadsbor och andra som inte skulle åka tåg .

Parkens skötsel låg under banavdelningen som skötte den oklanderligt under flera årtionden. Välansade gräsmattor, prunkande blomsterrabatter och prydnadsbuskar samt välskötta häckar mot gångtunneln och Södra Järnvägsgatan blev resultatet av den trädgårdsintresserade och kunniga personalens mödor. Under 1940-60 -talen var parken ”trädgårdsmästare” A. Johanssons ”Lill-Johans” ögonsten. Efter att Johansson gått i pension tog Einar Nilsson över och skötte parken till sin pensionering i början på 1980talet.

Efter Nilssons pensionering slopades parken. På området sattes i januari 1985 en personalbarack, byggd av Norrlandsvagnar i Bygdsiljum upp, innehållande matsal, omklädningsrum med duschar m.m. Baracken nedmonterades 1993. Järnvägen var föregångare när det gäller planteringar. De svenska stationerna var berömda för sina blommor. Blommorna kom från egna stora trädgårdar. För Övre Norrlands del låg denna i Österås, Västernorrlands län. Varje försommar kom trädgårdsmästaren därifrån åkande med ett lokaltåg som stannade vid alla stationer. Till tåget var kopplat en godsvagn lastad med blomlådor. Varje station fick sina på förhand bestämda lådor, samt förhållningsorder och råd. På vissa stationer som t.ex i Skellefteå stad, stannade trädgårdsmästaren kvar några dagar.

På SJ:s trädgård i Österås odlades det fram nya blomsorter, som befolkningen på de olika järnvägsorterna inte tidigare skådat, men som sedan spreds sig till gårdar och villatomter på orten.
Järnvägen blev alltså en föregångare vad det gällde blommor och också vad det gällde odling av köksväxter, då stinsarna på stationerna alltid hade tillgång till en köksträdgård.
I Skellefteå stad fanns under 1940-60-talen koloniland mellan spårområdet och Norra Järnvägsgatan, mitt för stationshuset, som hugade tjänstemän tilldelades.

Stins Erik Söderlund har bjudit personalen vid Skellefteå stads station på kaffe i järnvägsparken den 10 augusti 1960. Det är hans sista tjänstgöringsdag innan han går i pension.

Foto NV.